i dina ögon var det lättare och va.
det vi hade kanske aldrig kommer tillbaka. tanken är jobbig, men det kanske bara att acceptera att tiden har sitt slut.
du är underbar, exakt som våran tid var. jag vet inte om vi borde gå vidare eller ge det yttligare en chans, ibland känns det meningslöst. att tänka att känslorna vi hade för varndra kanske är borta föralltid, och tiden vi delade var bara
en tillfällig period, det hugger i hjärtat. men jag får riktigt inte fram ord eller tårar, bara press i hjärtat och klumpar i magen.
det är bara och acceptera..
Kommentarer
Trackback
